och lite sådär (del 3)

Ja, nu tror ni kanske att sprickan var någon slags del av väggen? Som en mjälte i en kropp ungefär. Men tror ni det så tror ni fel. Sprickan hälsade artigt och berättade om allehanda äventyr för väggen. Hans släkting Ärret prydde visst den berömde Harry Potters panna. Hur som helst hade sprickan stora planer för väggen (han tänkte minsann inte göra sina förfäder besvikna) och bad väggen sträcka på sig ännu en gång, för att sprickan skulle få lite mer plats Eftersom att väggen inte hade någonting att förlora (och för att han bara var en dum vägg) gjorde han som sprickan sa.

DA-BANG! sa det så sträckte sig sprickan över hela väggen, i ett mönster som inte liknade någonting som någon sett förut (svårt att föreställa sig?). Plötsligt strömmade människor till väggen med sprickan och grät och log för någonting sånt här hade de aldrig förut sett. Tavlor och sånt där i all ära men det här var någonting nytt. Modern konst skrek någon.

Och här faces, föddes den moderna konsten. Här föddes bildäck runt getter och snoppar på torg. Hallelujah!