det är synd om dom
som inte förstår
hur bra vi passar ihop
du och jag
(fast, jag tror inte det finns någon som inte förstår)
Hon som är Hon
och lite sådär (del 3)
Ja, nu tror ni kanske att sprickan var någon slags del av väggen? Som en mjälte i en kropp ungefär. Men tror ni det så tror ni fel. Sprickan hälsade artigt och berättade om allehanda äventyr för väggen. Hans släkting Ärret prydde visst den berömde Harry Potters panna. Hur som helst hade sprickan stora planer för väggen (han tänkte minsann inte göra sina förfäder besvikna) och bad väggen sträcka på sig ännu en gång, för att sprickan skulle få lite mer plats Eftersom att väggen inte hade någonting att förlora (och för att han bara var en dum vägg) gjorde han som sprickan sa.
DA-BANG! sa det så sträckte sig sprickan över hela väggen, i ett mönster som inte liknade någonting som någon sett förut (svårt att föreställa sig?). Plötsligt strömmade människor till väggen med sprickan och grät och log för någonting sånt här hade de aldrig förut sett. Tavlor och sånt där i all ära men det här var någonting nytt. Modern konst skrek någon.
Och här faces, föddes den moderna konsten. Här föddes bildäck runt getter och snoppar på torg. Hallelujah!
och lite sådär (del 2)
den grå väggen viskade tyst "ho?". Och till svar fick han tiotals, hundratals viskningar, och alla upprepade det han hade sagt.
Väggen ryckte till och fick en spricka, han var inte van att höra sin egen röst, han tyckte det var läskigt.
Väggen hade alltid haft tavlan, de hade alltid stått varandra nära och väggen kunde säga allt till tavlan.
Men väggen hade alltid varit lite avundsjuk på tavlan. För alla tittade på den istället för honom. "Åh, titta på den här vackra tavlan!" hade de sagt. De hade aldrig brytt sig om väggen.
Egentligen borde väggen vara glad att tavlan var försvunnen, nu var det hans tur att ta plats och visa sig.
Väggen försökte göra sig fin, men det var ingen som tittade på honom, de gick bara förbi.
En dag kom en ung kvinna gående. Väggen hade gett upp allt hopp om att få en endaste komplimang, när hon plötsligt stannade. Hon tittade på väggen nerifrån och upp, uppifrån och ner. Sedan lyfte hon sin hand och närmade sig väggen.
Väggen blev alldeles till sig och i all hast sträckte han på sig så fort för att kvinnan skulle se vilken vacker vägg han var.
PANG! så blev det ytterligare en spricka i väggen (Så klart ramlade spiken ner i golvet men det hör inte hit). Kvinnan blev så rädd så hon ryckte tillbaka handen och gick snabbt därifrån.
Väggen sjönk ihop med en djup suck. Han ångrade att han blivit så exalterad.
och lite så där
Det var en gång en tavla. Dock inte en vanligt tavla, nej. Den här tavlan var alldeles speciell för ni förstår att det var en sån där tavla man kan titta på i timmar utan att bli less. Tavlan hängde på en vägg. En helt vanlig vägg. För väggar kan väl inte vara speciella, eller?
I alla fulla fall så hängde den ovanliga tavlan där, på den inte alls ovanliga väggen. (Så klart var det en spik inblandad men det hör inte hit) och ni kan ju gissa att tavlan blev rätt opeppad att hänga på den där vanliga, kala väggen. Så en dag, beslöt sig tavlan för att ge sig av. Hej då sa talvan och hoppade ner. Kvar satt spiken. Väggen blev grå och allt började eka.
ibland när nysnön fallit och det bildats frost på mina ögonfransar
kan jag inte låta bli
att gå i någon annans fotspår
jag kom ju på!
det är fettisdag idag och inte har vi ätit någon semla alls!
plus att jag nu har två inlägg efter varandra i dubbel uppsättning.
Jag gör plus-och-minus-listor i huvudet för att hindra mig själv från att göra som britney
fast det vore roligt
att se om någon skulle bry sig
men jag skulle aldrig våga
utifall någon viktig
skulle göra det
tema:bloggning
och jag mår sådär
vet att jag inte borde
men det känns ändå
och jag blir less
nu är det plättar och solsken ute
(man ska bara skriva korta inlägg här)
sa någon till mig... puss
Det bästa med att slås av att alla man har omkring sig är jävligt bra
är att det borde betyda
att man är lite bra
själv
vissa vill man aldrig ska åka hem
att det finns någon
som vill
laga mig
gör mig en bit helare för varje stund
Om man verkligen vill bli kär
kan man prova att äta en larv
har man tur
blir det till en fjäril
(plus att man visar gud att man menar allvar)
Om man slutar bry sig om vad andra tycker
får man akta sig noga
så att man inte råkar undra
vad dom tycker
om det
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
